Efter mer än ett års uppehåll i bloggskrivandet – beroende på olika saker – framför allt en djupt rotad inertia – sitter jag nu åter vid tangentbordet. Inertia – ett underbart ord. Det kommer från det latinska ”iners” som betyder långsam, slö. Den engelska varianten inertia har en aningen vidare betydelse, och kan också omfatta det mänskliga sinnet.

Jag vet inte om man använder ordet inertia på svenska – tror knappast det – men jag har tagit det till mitt hjärta, och använder det av och till. Exempelvis i detta bloggsammanhang. Finessen med det är att ytterst få kan gissa sig till vad det betyder, men vill inte medge det utan nickar med en lätt förvånad uppsyn.

Således är inertia en bra förklaring i livets alla lägen när det svajar i åtagandelistan.

Jag har indelat min dag i två huvudblock. På förmiddagen ska husliga plikter genomföras, och på eftermiddagen är det fritt fram för diverse muntrationer. Jag vill inte hävda att detta är skrivet i sten, men det är ett ramverk att hålla sig till. Är man duktig får man guldstjärna i boken.

Denna dag var en sådan då inga stjärnor utdelades. Obestämdhet, velande och ett rastlöst kryssande bland olika alternativ. Inget nyttigt i hemmet heller, bara fuskat och föst med städning och annat obligatoriskt.

Jag bläddrade förstrött i Aldous Huxleys ”Brave New World” – dystopiernas dystopi. Ett ”perfekt” samhälle, men helt utan personlig frihet med människor som liknar robotar.

Till slut bestämde jag mig för att gå på bibliotekets kvällsevenemang med anledning av Världsbokdagen, och dessförinnan besöka underbara Bjurtjärns Gård – ett favoritställe.

Det var en fin våreftermiddag med marken full av vitsippor och en klarblå himmel. På vägen till Bjurtjärn kom gamla anrika bruksortsnamn för minnet: Kväggeshyttan, Vassgårda, Spjutbäcken med flera, och den fina sjön Stora Vilången passerades där man kan beundra trehundraåriga tallar.

Bjurtjärns gård är en fantastisk plats. En stor vit mangårdsbyggnad med mycket vackra proportioner och två stiliga flyglar. En rundel mellan husen och urgamla mäktiga träd. Tyvärr är det obebott och mycket nedgånget, men det speglar forna tiders glans, stil och smak. Ett harmoniernas bygge.

Om man är lagd åt det pessimistiska hållet – vilket jag var denna dag – kan man betänka nya, extremt fula hus – t ex det makalöst anskrämliga huset bakom Stadshotellet i Kristinehamn. Inte ens en nitisk förfulningsmästare kunde ha designat något ännu fulare.

Vid Bjurtjärns kyrka kan man besöka den anrika släkten Linroths gravkor, och knyta konkret svensk historia till det värmländska landskapet. Kapten Linroth bodde på Gustavsvik, och Georg Adlersparre passerade herrgården på sin väg mot statskupp och kungens avsättning i Stockholm. Linroths dotter Louise föll herr Adlersparre på läppen, vilket ledde till giftermål. 1809 års män och en vacker herrgård.

Visserligen var namnet Linroth i gravkoret förknippat med en betydligt tidigare Linroth, och knutet till herrgården Alkvettern, men tanken är ju som bekant fri.

Gravkoret är tyvärr tömt på gravstenar,men atmosfären finns kvar. Jag njöt av platsen och fortsatte med betydligt lättare sinne min färd.

I Storfors drack jag kaffe på det enda stället som var öppet. Ett enastående trist bygge i grå cement, som luktade matos och hade vresig betjäning. Minsta tecken på stil och trivsamhet gick inte att uppbringa med lupp.

Så till Biblioteket. Dagens stora begivenhet. Kvällen som gick i världsbokens tecken bestod av tre inslag:

”Journalistik för unga målgrupper”

En skärpt ung journalist, Fröken A, på det lokala bladet hade kommit på den mycket lovvärda idén att anpassa nyhetsflödet till de kanaler som ungdomar använder. Ingen under tjugo läser ju en tidning digitalt, än mindre i pappersform.

Nu skulle nyhetsflödet anpassas till Tik-Tok. Enligt Fröken A måste man få de ungas uppmärksamhet. Försök inte med ” en markant utveckling av kinesisk militärkraft kan noteras i…..

Nej då, för att väcka ungdomars intresse är det nödvändigt att inleda nyheten med:

”Här är grejen!” Kineserna skalar upp vapenrasslet….. kanske ingår språkförenkling också…..

Jag frågade den nitiska Fröken A vilken typ av nyheter som intresserade vår nya lovande generation. Ukraina, Mellanöstern, det amerikanska valet……

”EPA-traktorer”, svarade Fröken A utan att tveka det minsta!

”AI i konsten”

En ung stilig donna i supertighta svarta trikåer och makeup i likblekt på kinden och blodrött på munnen äntrade scenen.

”AI ger oanade möjligheter,” berättade vår magiska svartfe.

”Jag är mycket road av monster, så varje tavla måste innehålla ett drag av troll, monster eller liknande”.

Att bland olika lager av traditionellt måleri föra in en monsterkomponent. För mig framstod det som ett ihopklistrande av andras verk med inlägg av spökeffekter. Ganska trist och intetsägande, och på något sätt inte ett ”helt eget verk”.

Men ormkvinnan var nöjd.

”AI har öppnat en ny värld för mig”.

Jag tänkte fråga om ursprung och individuell skaparkraft, men höll – tursamt nog – tand för tunga.

”Bokhandelns framtid”

Äntligen ett medium som kändes bekant. Hoppades att allt inte skulle vara nattsvart.

Visst inte, vår trevliga Fru Bokhandel informerade visserligen om alla utmaningar – exv att det läses i betydligt mindre omfattning idag än tidigare, och att konkurrensen med det digitala är knivskarp.

Fru B pekade ut flera områden för möjliga utvecklingsidéer, vilket var roligt och tröstefullt. En småstad utan en bokhandel är ju en skuffelse av rang.

Några ljusglimtar och analys: framtidens bokhandeln måste ha ett brett sortiment, ha ett bra affärsläge, hänga med i digitaliseringen och involvera aktiviteter i utbudet. Om så sker finns det många möjligheter att inte bara finnas kvar utan också utvecklas.

En dag med blandade karameller.

Vackra hus – men förfallna.

Gamla fina gravkor – fast tomma.

Nyheter för ungdomar – men överförenkling.

Modern konst – men monstercollage.

”Brave New World” skrev Aldous Huxley – visserligen inte med utgångspunkt i de sköna konsterna men dock med en främlingskänsla inför framtiden.

”Godnatt dinosaurie”, sa jag till mig själv och god natt bäste herr Huxley.

Tankarna denna tungsinnets dag kretsade kring fula hus, förenklad konst och brist på espri.