Hur har det nu gått med den spännande Colluseum Club i Degerfors? Jo, ett studiebesök bringade – synnerligen nedslående – klarhet i frågan.

Mina fantasier om ett lyxigt nöjespalats fullt med sköna och fala damer eller eventuellt en underjordisk terroristliga som spred skräck och fasa i Degerforsskogarna var naturligtvis bara att tillskriva en nöjeslysten ensamstående dam på jakt efter udda äventyr.

Jag hade baserat mina slutsatser på två saker. Namnet Colluseum som var mycket snarlikt namnet på en gladiatorarena i det antika Rom – Colosseum. Därav sambandet med brutal råskinnsverksamhet.

Den andra kopplingen till obskyra verksamheter var skylten på taket av Colluseums bil som jag såg på min väg från det urtida Dödishålet tidigare förra hösten. En framställning av en mycket lättklädd liggande dam med förföriskt leende. Mordisk teater eller annat rajraj förespeglades, eller hur!

Jag begav mig mot Degerfors och parkerade utanför Colluseum Clubs påtagligt oglamorösa lokaler. Ett dödstrist gym! Till råga på allt var lokalen tom, och man tog sig in med medlemskort. Inga muskelsvällande donnor i silvertights hälsade välkommen – ingen inbjudande reception med morotsdrinkar eller budskap om vilken gudinna man skulle se ut som efter ett par veckor i gymmets hägn.

Dessutom dristade gymmet sig till att slå på trumman för följande föga tilltalande erbjudande:

”Utegym – frisk och härlig träningsform – även i lite kallare väder. Hämta själv utrustning i containern.”

”Testa vår nya assault bike, och ta din träning till nya höjder.”

Den avslutande knorren:

”Vi erbjuder en varm och välkomnande miljö där du som kund står i fokus.”

Visst – visserligen kunde inte en potentiell ny kund överhuvudtaget ta sig in i gymmet – men inte ska man hänga upp sig på slika obetydligheter……

En av de väldigt få gånger jag har blivit riktigt besviken i Värmeland Du Sköna.

Jag lämnade det fördömda gymmet åt sitt öde, och funderade på lämplig kompensation för mitt minusställda sinne.

Strax utanför Degerfors ligger en trevlig heminredningsbutik som heter EM. Dit ställde jag kosan, och tänkte att en snygg köksmatta eller något annat tjusigt till hemmet skulle dränka mina sorger. Hittade en mycket tilltalande mossgrön matta (till saken hör att mitt kök främst används till saker som icke är länkade till kulinariska övningar – läsning, utkik över min fina tallskog eller allmänt mediterande – förutom en och annan tillagad fläskkarré, dvs plommonsvin, förstås).

Grön matta – alltid något. Den kommer att passa perfekt till de kinesiska stolar som jag har i mitt kök. Temperaturen upp något.

Fortsatte till den förträffliga bokhandeln Spong i Karlskoga, och köpte en nyutgiven svensk deckare (favoriterna är engelska och norska, men man måste ju ge fosterlandet en chans mellan varven). Vårt svenska stjärnförfattarpar Kepler är redan läst till sista sidan.

Slutligen en tur in på Willys som har utmärkt hästkött från Gustafs. Det är aldrig fel.

Kom så hem till Stenstaliden och efter genomgång av varorna blandade jag ” a stiff GT” och gick ut på balkongen, och skålade med mina osaliga vänner på den vackra gamla kyrkogården på andra sidan tomten. Drinken smakade prima i det grådisiga novembervädret.

Ack ja – vid en summering kan konstateras att mattan hade fel nyans av grönt och deckaren inleddes med ett dödstrist kapitel om en lesbisk kommissarie från Skåne som planerade insemination. Det tog ansenlig tid att komma fram till blod och död!!

Den svenska manin avseende politisk korrekthet kan göra en vansinnig mellan varven!

Dyster summering, men:

Hästköttet bestod provet.

I sanning en dag i moll.