Det var en riktigt grå och tråkig dag i mars. Till och med Shanghai i Värmland, dvs Kristinehamn, visade sig från en murrig sida, och inbjöd inte till muntrationer. Jag blickade ut över min gamla, vackra kyrkogård där de osaliga vilade, och undrade om de kunde inspirera till en onyttig och okynnig eftermiddag.

Jag beslutade mig för att åka till Karlskoga, äta lunch, och se vad dagen kunde erbjuda. Det finns ett par asiatiska restauranger, en rolig heminredningsaffär, och inte minst en utmärkt bokhandel, Spong. Karlskoga är också en av de få platser i länet där man kan köpa riktigt hästkött, av märket Gustaf. En faibless jag ärvt av min far.

Lulabelle (min bil) tar mig till min grannmetropol på ca 20 minuter. Jag börjar med att säkra mitt hästkött (på Willys – nesligheters neslighet – inte Karlskoga vilt och delikatesser), och stegar upp mot Spong.

Spong har bland annat ett utmärkt utbud av memoarer och biografier. Nischer som faller mig på läppen. Jag fastnade för John Bolton, ”The Room Where It Happened”. Bolton var president Trumps säkerhetsrådgivare, men fick sparken som så många andra, som hade åsikter som för dagen gick emot presidentens. Känd för att vara en hetsig hök och stockkonservativ. Prima vara således. I kombination med alla i de närmaste osannolika utspel och uttalanden som kommit från president Trump, kan man garanterat räkna med ”saftig” läsning. Ett smakprov avseende konflikten KIna – Taiwan:

”If mainland China decides to invade Taiwan, there is not a fucking shit we can do about it”. Presidentordval i den högre skolan.

Med Bolton och hästkött under armen, intog jag en av de indiska restaurangerna, Ali Baba.

Jag beställde Kashmiri Mutton Koftas. Det är inte en ylletröja utan kryddiga lammköttbullar. Tyvärr inget stadigt rödvin som sällskap eftersom jag körde bil.

Ali Baba var tomt så när på ett medelålders par som satt och groggade i ett hörn. Tovig uppsyn och höga ansiktsfärger. Helt klart hade de redan ”fått lite innanför västen”. Ett underbart, gammalt fint uttryck. Salongsberusad på modern svenska.

”Jag har inte läst en enda bok i hela mitt liv”, skröt den tovige mannen och spände ögonen i sitt damsällskap, som möjligtvis hade lånat en och annan bestseller under sitt långa liv.

”Absolut ingenting att ödsla tid på”! fortsatte vår frimodige icke-läsare. ”Jag läser fotbollsresultat – det är det enda man behöver”.

Damen såg lite betänksam, och höjde sitt glas med Jägermeister.

”Jag läser ett par böcker i veckan”, lade jag mig i samtalet. Oombedd, för övrigt.

”Vad har du haft för nytta av det”, svarade den tovige och gav mig ett getöga.

Väldigt bra fråga, som det inte är helt lätt att svara på.

”Man kan lära sig gamla kärnfulla ord och uttryck”, svarade jag muntert.

”Vad sägs om uttrycket att ha fått sig lite innanför västen”.

”Det har jag hört”, svarade damen med aningen svajande röst.

”Vet ni vad mahognygrogg är”, mässade jag från mina lammköttbullar. Dock ett okänt begrepp för de toviga tu .

I min rosiga barndom talades det ibland om gamla mostrar och morbröder som satt på sina punschverandor i Waxholm och spelade priffe och drack mahognygrogg. Tyvärr hade ju inte jag haft möjlighet att närvara vid slik illuster tillställning.

Mahognygrogg är starksprit med soda eller sockerdricka. Jag hoppas för min familjs heders skull att det var sodavatten…….

Jag kunde inte heller avhålla mig ifrån att berätta om mitt enda möte med mahognygrogg:

Tillsammans med en god vän hade ett antal barer avverkats i Stockholm by night. Det var dags för en night cap.

Restaurang Oden – en härlig sylta för törstiga nattvandrare – var det som dök upp.

Mitt sällskap beställde en whisky on the rocks och jag bad att få en mahognygrogg.

”Javisst”, svarade den unga servitrisen och försvann ut i köket. Hon kom tillbaka och tittade på mig.

”Ingen här vet vad mahognygrogg är, sa hon

”Det är konjak med sodavatten, svarade jag. Servitrisen kom tillbaka och fråga efter proportionerna, vilka jag beskrev i runda ordalag.

Efter ännu en runda till köket kom servitrisen tillbaka med en flaska konjak i ena handen och en sodavatten i den andra.

Hon tittade intensivt på mig och kom med kökets sista replik:

”Vi tycker att det är bäst att du blandar själv”.

Med denna underbara kommentar har självfallet mahognygrogg en särplats i mitt hjärta.

”Oden har jag varit på i min ungdom”, svarade den tovige med viss längtan i rösten.

”Det var en fotbollsresa med buss till Stockholm på åttiotalet”.

Härligt att dylik sylta har haft ett sådant genomslag!

Jag lämnade Ali Baba med de två -inte fyrtio – rövarna åt vidare öden .

Hade för övrigt gärna stannat och delat en gammaldags grogg med dessa tu, om inte Lulabelle hade väntat uppfordrande.

Åter på min balkong, blickandes ut över de saligas viloplatser. Underbart med gamla uttryck . Tyvärr har det moderna språket inte samma stil och finess. Skam åt alla språkmarodörer.

”De har gått odräpta alldeles för länge”.

Med detta kärnfulla uttryck från Frans G Bengtssons Röde Orm, tyckte jag ändå att en trist marsdag – med god hjälp av sexan med Bombay Sapphire i min hand – hade erbjudit ett antal höjdpunkter avseende avancerade språkstudier och folklore.