Ett par kilometer nordväst om Kristinehamn ligger en av traktens verkliga pärlor. Resterna av en gammal fin herrgård, Gustavsvik. Platsen har uråldriga anor anor, vilket idag återspeglas i ett par gamla gravfält från järnåldern.

Några axplock ur historien:

Gården omnämns redan 1425 under namnet Vik.

Under 1700- och 1800-talen utvecklades platsen väsentligt. 1736, såldes gården till släkten Linroth, som utförde omfattande renoveringar. Efter ett besök av Gustaf III 1772 fick platsen sitt nuvarande namn Gustavsvik.

1809 kom ledaren för Sveriges Västra armé, Georg Adlersparre, att besöka herrgården på väg mot Stockholm med högtflygande planer för konungariket Sverige. Ödet spelade med mäktiga kort, och efter romans och därefter bröllop mellan den mäktige befälhavaren och Kapten Linroths dotter Louise, kom Gustavsvik i släkten Adlersparres ägo. Under sonen Rudolf Adlersparre tid utvecklades Gustavsvik till ett magnifikt etablissemang med lusthus, öar, promenader och omfattande trädgårdsanläggningar. En privat kyrkogård och ett kapell, Östervik, anlades under samma tid.

I slutet av 1800-talet trädde familjen Platin in på scenen. För oss som tycker att ärtsoppa är ett svårartat kulinariskt påfund, som absolut icke kan genomlidas utan någon mer kraftfull påverkan på sinnena – ett glas varm punsch till exempel- framstår Platin (känt punschmärke) som en räddare i nöden. Även för herrgården var familjen Platin livgivande. Gustavsvik blomstrade och antog slottslika dimensioner, och en omfattande jordbruksverksamhet bedrevs.

1800-talets slut innebar också slutet på storhetsdagarna, och Gustavsvik köptes av Kristinehamns kommun 1957.

Huvudbyggnaden förstördes totalt i en anlagd brand 1967. De två flyglarna har renoverats pietetsfullt, och ett lufthus och ett växthus har anlagts på platsen för den nedbrunna herrgården.

Vid sidan av denna mycket intressanta ”stamtavla” erbjuder platsen en strålande skönhetsupplevelse. De vackra flyglarna är omgivna av magnifika gamla lindar, och platsen ligger högt med fin utsikt ner mot Varnumsviken och kapellet Östervik, och ett gammalt mejeri på den andra sida viken. Trots att man är i ett klassiskt skogslandskap ges ett underbart intryck av ett klassiskt pastoral landskap.

Låt oss återgå till året 1809 och Georg Adlersparre. Sverige befann sig vid denna tid i ett mycket prekärt läge med krig på tre fronter: Napoleon, Danmark och Ryssland. Tronföljden var ytterligare en komplikation. Missnöjet mot Gustaf IV Adolf, son till Gustaf III, tilltog, bl a i och med förlusterna i öster mot Ryssland. Delar av armén gör uppror och dessa ”1809 års män” avsätter kungen i en statskupp. Den ålderstigne Karl XIII ersätter kungen under en kort period, och efter många och komplicerade turer utser riksdagen under synnerligen okonventionella former den franske marskalken Bernadotte till svensk tronföljare. Karl XIV Johan är på plats.

Dessa 1809 års män leddes av ingen mindre än den beryktade Georg Adlersparre, som kom att bli en så viktig del i Gustavsviks historia.

Min mentor, Herr N, som delar mitt brinnande intresse för historia, tipsade mig om en intressant avhandling/bok som handlar om just om revolutionen 1809.

”Författaren heter Warg”, informerade Herr N. ”Något i damens smak, eller hur”? Förvisso.

Boken fokuserar på begreppen bakom benämningar på politiska grupperingar i Sverige 1778-1848, och innehåller förutom det mer teoretiska forskningsperspektivet också ett antal ”karameller för en mer egensinnig läsare”.

En teori som enligt boken omhuldades av delar av etablissemanget på 1800-talet var att nyttan av politiska partier för statens väl och ve var mycket diskutabel. De skapar bara instabilitet. Slik devis har förvisso en viss attraktionskraft på en ej helt i mångfaldens ljuva mylla väl rotad varg.

Enligt Warg var det oklart hur långt Adlersparres uppehåll på Gustavsvik blev på väg mot Stockholm, och den viktiga angelägenheten att avsätta konungen. Lokalpatrioter vill självfallet göra det absolut mesta av att Kapten Linroths dotter med sina gracer bedårade befälhavaren.

I bokens kapitel ”Närmast hjärtat i Kristinehamn” är scenen den aftonmåltid som kapten Linroth bjöd de viktiga besökarna på. I sin källforskning har Warg funnit följande:

Adlersparres entourage fann Louise ”kort och tjock, men enligt A var hon också söt, nobel och älskvärd”.

Senare på aftonen var Adlersparre, eventuellt uppmuntrad av Kapten LInroth, tilltagsen nog att ”enskilt dricka hennes skål”.

Kan det betyda att de tog med sig krusbärsvinet och avlägsnade sig till ett annat rum? resonerar Warg spekulativt baserat på sin skriftliga källor.

Pittoreska skrivningar som kan roa envar.

Mycket av det som skedde är naturligtvis höljt i dunkel, men två saker är glasklara:

Georg Adlersparre gifte sig med Louise Linroth och blev herre på Gustavsvik

1809 års revolution genomfördes och konungen avsattes.

Jag sitter en underbar oktoberdag vid Gustavsvik och tittar ut över det vackra landskapet. Solen strilar genom de färgsprakande löven, och jag begrundar historiens säregna turer och förlopp.

Så egendomligt att en av Sveriges revolutionära förgrundsfigurer genom en hjärtats böjelse blivit en så viktig historisk galjonsfigur i mitt Shangri-La.

Verkligheten är understundom underbarare än dikten.