I ett tidigare blogginlägg har jag redogjort för livet med PT Herr Chandra på det eleganta  Golden Elite Gym i Jakarta. Elit i det sammanhanget hade inte så mycket  att göra med huruvida man kunde lägga sig i en åtta,  utan snarare om man kunde kasta upp tillräckligt många guldmynt i kassavarulvens giriga gap. Dock – jämfört med svenska priser var det paradisiskt! För några guldpenningar togs man emot som  drottningen av Saba.

Behovet av att kunna lägga sig i en åtta kvarstod emellertid från Indonesiens fina guldgym till dagligt liv i Söderort. Någon PT i form av herr Chandra  var lika avlägset som yttre rymden, men nog skulle det väl finnas någon avhyvlad träbock i en anständig lokal att sno sig runt, tyckte jag.  Jag undersökte alla befintliga faciliteter, och sorterade raskt bort de riktigt stökiga och av  silverglittrande ungdomar överfulla lokalerna. Jag ville gärna fortsättningsvis känna mig som drottningen av Saba – trots den radikala miljöförändringen.   Till slut fick jag naturligtvis överge tanken på  en upphöjd motion, och fick sälla mig till vanliga dödliga på golvet.  Så jag gick på i ullstrumporna  i min träningsmundering från Jakarta: bulsiga herrshorts från en billig outlet i stadens utkanter med tillhörande  urblekt t-shirt.

”Lack of confidence”,  var herr Chandras något syrliga kommentar när han såg min outfit för första gången. Herr Chandra tyckte väl att drottningen  av Saba kunde upträda i en lite mer ståndsmässig outfit i hans fina guldgym.  De nitiska damerna  i vårt folkhemsgym  – det blev till slut Söderorts Motion för Alla – vågade sig dock inte på sådana personliga utlåtanden, trots att de mycket väl såg  de visserligen små, men  dock uppenbara hålen efter en hungrig mal. Lika bra att bita huvudet av skam rejält, tyckte jag,  och hoppades att jag kunde platsa som ambitiös om ock aningen udda motionär.  Ingen brydde sig om min mundering eller mina försök att lägga karkassen i en åtta.  Nu var det bara att sätta igång! Jag registrerade mig under namnet Annika. Om jag tog mitt namn Vargen skulle det säkerligen bara missförstås.

Blandade framgångar får man lov att tillstå. Hur det är så var det ju oslagbart att på Elite Gym bli vänligt välkomnad av herr Chandra som stod uppsträckt och leende i dörren: Welcome Madame – how lovely to see you again!  Söderorts Motion för Alla hade en mackapär som man skulle lägga sitt kort på och där stod det: Dags att ge järnet,  Ankan!

Välkommen hem Vargen!