”Det ska bli inspektion i Tropikalien”, dundrade vår eminente riksarkivskalfaktor och log skälmskt och med skräckblandad förtjusning åt den uppsjö av intressanta situationer som skulle uppstå.

Vårt lilla team var visserligen synnerligen välfungerande och extrovert högpresterande under charmant ledning av sprakande hövding i  kanariegult,  men på något sätt saknade vi vår kafkainspirerade protokollchefs fullfjädrade böjelse för ett magnifikt brunt kartongarkiv, med allehanda handlingar prydligt knutna  med en viss typ av snören, för övrigt  från Nedre  Snoddeholms Hoflefverantör av för arkiv speciellt avsedda snören av extra prima kvalitet  – ”Silkesmask 3”. Visserligen var kategoriseringen aningen obsolet – Abessinien och Hottentottland – för att nämna några av teamets empatiske fattigdomsbekämpares högt värderade regioner – med ingen av oss var småaktig på det viset. Om nu arkivet var synnerligen välordnat med förstklassiga snören från kunglig hoflefverantör i Nedre Snoddeholm skulle vi aldrig komma på tanken att vara nesliga och fråga om finstämd med dock märkbar uppdatering  avseende den globala kartan.

Nu var det ju inte bara det här med arkivet. Det ska ju vara ordning och reda i politikområdena också.  Visst kunde vi samla ihop oss till att gå i led och göra administrativ honnör i mer filosofisk bemärkelse- vi var kanske något mittemellan  det sprakande kanariegula och liten herre i grå kostym.  En chic lättsinnighet med rosarandiga sockor – dock rejäl tonvikt på sofistikerat  antracitgrått.  Men vissst var vi vilse i djungeln. Hövdingen blickade ut och det gjorde ju vi också,  men dock med en förstulen blick inåt. Vi hade ju alla läst om nit och redlighet i rikets tjänst, och skäligt och synnerligen sparsamt bruk av statens medel, men vi hade nog en viss böjelse för det mer James Bondinspirerade i uppdraget.  Obeskrivliga  upptåg med bländande glamor bland Tropikaliens högdjur. ”Skål,  Your Excellency”, how wonderful to plan this high level exchange of experiences and high tech. Innovations, innovations…”

Endast politikområdet fattdigdomsbekämpning hade en aningen sträv medarbetare som – visserligen  iförd antracitgrått men utan rosarandiga sockor –  blickade mer åt mindre priviligierade grupper i samhället, men i övrigt var en hyfsat trevlig prick. Det nobla Utrikesdepartemanget i vår kungliga hufvudstad har förvisso en smärre avdelning som sysslade med denna hantering, men det var ju  inte vårt flaggskepp på något enda sätt. Förargligt att vårt Ärofulla Departemang för Hantering av Rikets Sekiner, som på 1880-talet döptes om till Finansdepartmentet, visade viss brist på förståelse för den goda idén att överlåta denna verksamhet till våra  utmärkta frivilligorganisationer som  under det talande mottot hjälp till självhjälp med rättvist insamlad slant vet hur man stöttar de svaga i världen på ett direkt och resultatinriktat sätt.

”Alas, inga problem för oss! Med eller utan stora konton och med ett glimrande handlag och enastående  panasch kan vi frammana underverk och stärka banden mellan våra stolta nationer.

Inspektionen måste ju vara lyhörd för ”det stora uppdraget” även om Nedre Snoddeholms kungliga snören är i en alldeleles utomordentlig klass för sig själv. Extra prima, högt Estimerade Excellence!