Här en redogörelse från två fyrbenta deltagare i ett av de hetare länderna.

“Det är verkligen hög temperatur i alla bemärkelser här inne”,  sa den stora blågula dalahästen  till sin mer traditionellt utsmyckade röde gode vän. De var båda gjorda av frigolit och inte fint trä, men denna neslighet till trots stoltserade de båda likväl med utomordentligt hög svansföring dagen till ära. De stod på ett podium  på ett fint hotell med ett namn inspirerat av tibetanska paradis, och tittade ut över en synnerligen brokig folkmassa.

Majstången prunkade av tunga tropiska växter, och såg lite övermogen, men oerhört stilig ut. Snart skulle dansen börja.

”Jag avundas verkligen vara vänner i iskostym”, sa den röda hästen och betraktade två mindre dalahästar, vilka utstuderat nog hade en mundering i form av en isfrack. Förutom en spektakulär apparation,  skapades en mycket säregen stämning i kombinationen av den tunga tropiska majstången och de i is insprängda frigolithästarna.

”Nu kommer hövdingen”,  sa de blågula hästen. Mycket riktigt. Iförd gult och blomsterkrans i håret kom den estimerade excellensen in och i hennes följe kom ett  stort antal barn i svenska folkdräkter.

En sak som vi svenskar delar med just detta tropiska land är en faiblesse för mindre storartade föreställningar exekverade av gemene man. Roligt för många, uppskattat av färre.  Små grodorna var gemensam nämnare i detta fall, och se – i detta multikulturella land kom ett pärlband av ljushylta och lite mörkare  grodor intrillandes på scenen. De svenska robusta vadmalsdräkterna designade för frostbitna dagar  och luthersk kärvhet, blandade sig på ett intressant sätt med brokad och pärlbestrött sidentyg.  All under hövdingens taktfasta ledning.

”Jag ser så många konstiga huvudbonader!”,  sa den röda hästen. ” Det är svarta, korta cylindrar,  stora skapelser av tyg i många lager, rosettliknande utsmyckningar, blomsterkransar  och mycket annat”.

”Du måste komma ihåg att det är en festdag for alla”,  sa den blåa hästen. ”Du måste vidga perspektiven lite grann”.

”På så sätt”,  mumlade den röda hästen försiktigt,  men tänkte naturligtvis i helt andra banor.

Ur led är tiden, skrev en välformulerad herre från de regniga öarna på kallare breddgrader.